VM-uppehållet är äntligen över på riktigt vilket statuerades i en läcker uppvisning i malmöitisk läktarkultur på Råsundas bortasektion. Spelarna på planen verkade däremot inte riktigt inse faktumet att semestern nu är över och att det nu gäller att käka taggtråd och plocka fram lite jävlar anamma utan istället vek man ner sig totalt, något som vi inte sett tidigare i år och är oacceptabelt.
Vår resa tog sin början på Malmö Central där vi i Supras Malmö hade samlats strax innan halv tio och dukat upp de första t-shirtarna som tryckts upp till resan med texten MFF-Familjen ackompanjerad av en vakande Skånegrip. Försäljningen drog igång i ett rasande tempo och fortsatte på tåget där de var slutsålda efter mindre än en timmes resa.
Stämningen på resan var ytterst trevlig och som vanligt när det kommer till tågresor signerade MFF Supports resegrupp och Dennis M i synnerhet var det professionellt skött. Sångerna avlöste varandra och ölen flödade.
Efter ankomst till Solna Pendeltågstationen marscherade vi tillsammans till Råsundas bortaläktare med högt stigande bengalrök och sång i den härliga sommarskyn. Vid södra läktaren visade Stockholmspolisen återigen sin inkompetens när de drog sina skinande batonger mot alla i himmelsblå tröja, oavsett kön eller ålder. Att de måste upprätthålla lag och ordning är givetvis inget främmande för oss, det är deras jobb, men man kan fråga sig om det verkligen är rätt metod att med batong gå på Calle 12 år eller hota folk till höger och vänster samt kasta glåpord runt sig. Liknande scenario utspelade sig återigen efter matchen där flera i undertecknades omgivning blev uppbjudna och i vissa fall även uppmanade till dans av adrenalinstinna civilare eller i vissa fall hotade till livet av andra ängsliga pojkar som står skyddade bakom sin polisbricka. Vi vet att det finns våldsverkare i alla supporterled men dessa är inte de största bråkstakarna, det ser vi bevis på varje allsvensk omgång när farbror blå visar sitt rätta ansikte.
Angående stämningen inne på arenan så anser vi att den var mycket god. Vi malde på bra hela matchen och trots svidande underläge visade vi en ovillkorlig kärlek för vår klubb. De sista 20 minuterna påminde om åren 2002-2004 när vi hade en ständigt närvarande glädje på vår läktare oavsett var vi var eller hur det gick. Det var även riktigt läckert att se alla himmelsblå tröjor som krönte nästan varje individ på vår läktare och skapade ett starkt kollektiv. Man kan glatt konstatera att vår uppmaning nådde ut och att folk tog den till sig. Låt oss fortsätta på den himmelsblå trenden till returmötet hos oss i Malmö. Trots en mycket bra prestation på läktaren lyckades inte spelarna finna motivation och efter matchen gick man ut och deklarerade att det nu var dags att rensa luften i omklädningsrummet. Det är ett bra initiativ då man aldrig ska vara främmande för självutvärdering och intern kritik. Vi hoppas att det här gör hela laget gott och att en nytändning är ett faktum i hemmamatchen mot gnagarna. Vi kommer vara taggade till tänderna och vi hoppas att ni är det samma.
Vi ses på lördag. Hata Stockholm. FRAMÅT MALMÖ!
… vi kan också glädjas oerhört över den solidaritet som visades upp på tågresan upp när vi fick reda på att den av vår käre vän Maki chartrade bussen hade fått flera oförlåtliga bortfall i form av sent inkomna ”sjukanmälningar”. Efter ett meddelande i högtalaren förklarades det att bussen skulle gå upp emot 5500 kr minus och att en insamlingspåse skulle skickas runt för att täcka så mycket som möjligt av kostnaderna. Precis som den familj vi är bidrog alla och Supras Malmö vill tacka alla som stöttade Makis initiativ genom att skänka pengar, nästan 4500 kronor drogs in vilket gör att konstaden inte svider lika mycket för honom. Alla sådana här egna initiativ är enbart av godo för den malmöitiska supporterkulturen och ni som inte dök upp, och indirekt pissade på Maki och resterande bussresenärer, bör ta er en allvarlig funderare över vad ni sysslar med. Ifall ni inte har råd att betala i efterhand bör en ursäkt vara på sin plats
SUPRAS MALMÖ 2003