Vi vågar, utan att ta oss vatten över huvudet, påstå att tomhet är det tillstånd (eller rättare sagt icketillstånd) som kännetecknar en majoritet av himmelsblå supportrars inre känsloliv såhär två dagar efter besvikelsens afton på Olympia. Allt ända fram till matchstart hade ju förlöpt på förväntat sätt – det vill säga i dominansens och segervisshetens tecken – med andra ord precis som vanligt.
Himmelsblå dominans
Det var en laddad och förväntansfull skara med Supras Malmö och Rex Scania i spetsen som slöt upp vid ultrassamlingen på Stortorget i Malmö under tidig måndagseftermiddag för gångmarsch till Malmö Central och vidare avfärd mot Helsingborgs träskmarker. Det rådde en förtätad och närmast elektrisk stämning som eskalerade när tåget anlände till Knutpunkten och Malmös engagerade supportrar vällde upp från underjorden upp på Helsingborgs gator. Den lilla byns överraskade invånare kunde inte mer än storögt titta på när vi, precis som utlovat, färgade den patetiska lilla hålan vackert himmelsblå. Detta samtidigt som de rödblåa supporterskarorna, precis som varje år, lös med sin frånvaro.
På restaurang Harrys fortsatte stämningen sedan att vara på topp när sångerna avlöste varandra och den malmöitiska andan gjorde sig än mer gällande. När sedan direkttåget anlände vid femtiden med ytterligare åtskilliga hundra medlemmar i MFF-familjen var förbrödringen total. Det var således en mäktig marsch som avgick strax därefter med destination Olympia. Det var en sorglig samling allsköns kassulas, hillbillys och Köpenhamnsbor som samlats på Stortorget som fick bevittna hur vi, precis som utlovat, intog och dominerade deras obetydliga lilla by.
Sedvanligt stilren läktarkoreografi
Väl inne på ett i stort sett fullsatt Olympia gavs som vanligt en uppvisning i exemplarisk och stilren läktarkoreografi signerad MT96 (stor eloge till er, pågar – alltid!) samtidigt som tHIFo som vanligt gav oss en uppvisning med det vanliga helsingborgstemat ”hur man på så många sätt och på så kort tid som möjligt lyckas sabotera sitt eget tifo”. Hatten av för er, det ska till mycket för att misslyckas så kapitalt gång på gång.
Att Helsingborgs patetiska fixering och sjukliga besatthet av Malmö FF och dess supportrar inte vet några gränser stod sedan fullständigt klart när man gjorde det mest misslyckade och uddlösa försök till ”hets” (eller vad det nu skulle vara) som vi någonsin sett. Att deras lilla fadäs inte rörde oss ryggen torde nog framgått. Ni som var där vet varför. Att Helsingborgs administration faktiskt gått med på att upplåta medieutrymme till något så skrattretande (och då syftar vi inte på ”tossig kille” – vars menlösa pajaserier bleknar i jämförelse, utan det faktum att något inavlat ljushuvud faktiskt på riktigt trodde att det skulle uppfattas som en provokation) är och kommer för oss att förbli en gåta.
Underkänd läktarinsats
Det är dock med stort missnöje och illa dold irritation vi tvingas konstatera att vår läktarinsats faktiskt var den sämsta på länge. Vad detta kan ha för olika förklaringar vill vi tills vidare låta vara osagt. Det är inte på något sätt godkänt att åka upp till syndets paarla för att sedan inte totalt sjunga ut våra motståndare. Sorgligt nog förefaller alltså läktarslaget endast med liten marginal ha bärgats hem av oss.
Till nästa år vill det till en rejäl uppryckning. Vi vill dock ge en eloge till er som faktiskt stod upp och krigade för våra pågar i 90 minuter.
Massiv ultrasmarsch
Vad som sedan hände i 89:e minuten drar vi en barmhärtighetens ridå över. Efter match vandrade sedan en ultrasmob modell större gatorna fram ner mot Knutpunkten, i ett Helsingborg lika dött som föregående år. De rödblåa vet verkligen hur man firar en derbyseger. Den enda tillstymmelsen till händelse var när ett tjugotal helsingborgskassulas kom rusande från sidan för att sedan, när de insett att de tagit sig vatten över huvudet, snabbt vända på klacken och lägga benen på ryggen. Löparskor var det, ja…
Till sist…
…kan vi konstatera att bandy-Henke, tillsammans med ”kämm dä fykk ånn”-Daniel är en av de mest vidriga och osympatiske spelare som allsvenskan haft oturen att skåda. Som en himmelsblå bloggare skrev: ”Jag tror inte att den oerhört osympatiske spelaren Henke Larsson är med mer än i en klubb, nämligen hans egen fanklubb”.
Nu är det skärpning som gäller för Malmö FF:s del. På söndag är det inget annat än seger som gäller mot Zoran och hans följe av rosépimplande, rosa skjortor med backslick och dålig hygien. Bäva månne Lilla torg – ingen annan lär göra det…
SEGER ÄR ALLTID VÅRAT MÅL! FRAMÅT MALMÖ!