Efter ännu en bedrövlig andra halvlek ligger Malmö FF endast två poäng från kvalstrecket. Innan säsongen sades det från ledningens håll att en topp fyra-placering var ett mål och att denna säsong skulle bli något slags ”mellanår”. Det är precis denna slappa förlorarmentalitet som just nu gör att vi är nära nedflyttningsstrecket. Malmö FF är som alla vet en ärorik klubb och här ställs det krav. I våran värld får inte den inställning som Borg och Madsen tillåtit genomsyra i våran förening existera. Vi bör enligt vår mening alltid gå för SM-guld trots att detta kanske inte alltid är realistiskt. Men att Sveriges mest anrika och dessutom överlägset mest förmögna fotbollförening, redan innan säsongen har börjat, uttryckligen meddelar att man låter sig nöja med en fjärde plats är ett skämt.
Firma Borg/Madsens inflytande över spelare och ledare är nu tydligare och mer destruktivt än någonsin. Nu är det inte längre en spelare som visat sitt missnöje mot klubben. Han som dessutom är en av de största någonsin, ja ni vet vem vi talar om. Zlatan Ibrahimovic har öppet kritiserat klubbledningen i flera intervjuer sedan han såldes i början av 2000-talet. Nu vill Labbe, Sankan och Dixon lämna Malmö. Samtliga tre är tongivande spelare i Malmö FF:s trupp. Vi har haft personlig kontakt med flera av spelarna och vi har alla fått samma indikationer som Zlatan tidigare gett uttryck för. Att de anställda (tränarna) inte verkar ha fritt spelrum utan att andra (inflytelserika) individer kontinuerligt påverkar de beslut som det i sunda föreningar enbart bör åligga tränaren att fatta och genomdriva. Skulle Zlatan och de andra spelarna ljuga om samma sak? Vi har väldigt svårt att tro det. Det har nu blivit allmänt känt bland såväl MFF:are som personer utanför den himmelsblå sfären (däribland sportjournalister och ”experter”) att Malmö FF även i sportslig/spelmässig bemärkelse styrs från annat håll än från just de personer som är anställda för att ansvara för just den sportsliga prestationen. Detta måste obönhörligen få ett tveklöst och omedelbart slut.
Roland Nilsson och Hans Gren är dessutom två mycket tvivelaktiga figurer som inte kan ta kritik på ett konstruktivt sätt. Konstapeln alias herr ”pekar-med-hela-handen” Gren försöker ta till nävarna och hotar supportrar samtidigt som herr ”jag gömmer mig bakom pappa Gren” Nilsson försöker springa ifrån oss. Detta är inte gais eller polishögskolan, ni kan inte alltid springa och gömma er från oss supportar. Förr eller senare blir ni tvungna att konfronteras av oss annars kommer ni inte bli långvariga i Malmö FF. Efter matchen samlades ca 20 ultras och övrigt löst folk utanför omklädningsrummet. Anledningen till detta var att endast en (1!) spelare, Gabriel, hade hjärta nog att tacka publiken efter matchen. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Ett stort säkerhetspådrag försökte leka katt och råtta med oss genom skicka ut spelarna genom olika utgångar. Vi skulle aldrig attackera eller hota en MFF-spelare. Vi har däremot vår fulla rätt att kräva att de gör sitt jobb och att de efter matchen har stake nog att möta de individer som betalar en stor del av deras löner. Det är dessutom skandalöst att Labinot Harbuzi, som på senare tid gjort mängder av klumpiga uttalanden i media, valde att fly ut bakvägen efter matchen och totalt ignorera ett flertal förväntansfulla barn som bara vill ha autografer.
Supras Malmö och många andra supportar är totalt medvetna om den interna maktkamp som råder inom klubben. Men vi supportrar kräver samtidigt respekt. Vi är Malmö FF glöm aldrig det! Det kvittar om du är gammal eller ung, om du står på ståplats eller befinner dig på sittplats. När spelarna exempelvis vägrar skriva autografer till förväntansfulla, unga supportrar efter matcherna blir vi jävligt förbannade. Ni ska fan vara tacksamma att få bära den himmelsblå tröjan och då ska ni ha tanken att ni inte bara representerar er själva utan hela Malmö. Vi kommer att förhålla oss relativt passiva fram till på söndag. Ser vi inget resultat från och med då är det dags att börja agera kraftfullt.
Förövrigt vill vi ge MT96s beröm för ett av de mest stilrena koreografierna någonsin.
Supras Malmö